Den råder inte ofta här... Igår tog jag en paus från allt. Omar och pojkarna var i norra Zanzibar och byggde vidare på hans hus. Kiwengwa. Jag behövde vila och tog därför in på hostel. Planen var att jag skulle tvätta mina kläder och promenera på stranden. Andas.
Men jag slapp tvätta! En av kvinnorna som jobbar här ville tvätta mina kläder, helt gratis. Oj så glad jag blev, Eftersom handtvätt inte är det bästa för mitt eksem.
Istället kunde jag göra yoga i dryga timmen. Halleluja.
Efter wifi-häng, så gick jag till stranden. Med en knippe bananer och lite samosa.
Det dröjer inte länge fören någon ropar efter mig. Men igår blev det - leave me alone!
Efter stranden kom det en kille från Brasilien som började prata med mig. Sen en afrikan. Sen en till afrikan. Och sen en katt som sitter och tigger från min mat. Väl tillbaka på hostlet börjar en kille från USA prata med mig. Sen en indier. Sen ska jag ut å fylla på mitt telefonkort, då möter jag en annan.
Ja, så fortsätter det.
Ibland blir jag bara helt slut i huvudet. Och ibland bara skrattar jag åt det komiska. Ny längtar jag minsann efter ett lugn på landet, hemma i Småland. Till hösten börjar jag plugga till lågstadie-lärare! Tjoho!
Men innan jag kommer hem, ska jag fixa ett hem För dessa fyra killar. Drömmen är ju att ta dem till Kenya. Ska in till Dar i övermon och försöka få tag på deras födelsebevis hemma hos deras familjer. Sen besöka migrationen för att få pass. Ja, hur detta slutar vet ingen.
Jag skulle vilja skriva en bok om detta. Jösses. Kärleken och barn på rymmen i tanzania.
Men jag mår bra och ska nog överleva!
Kramkram och kärlek till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar