Julia: DÅ var det dags igen.....!

Hej! och tack för att du tittar in här. Tack till alla er som har tittat in hela sommaren, men mötts av samma gamla inlägg hela tiden. Och störst TACK till er som skänker pengar till dessa pojkar, så att de kan få fortsätta leva ett liv fritt från droger och tiggerilivet på gatan. För ja, det är precis så som majoriteten av alla mina pojkar har levt tidigare, för ca fem år sedan. Det är några få som socialen hittade på gator letandes efter mat, men ändå sov hemma. Socialen gjorde hembesök och fann, ingen. Endast just dom barnen. Du stöttar enkelt till detta projekt genom att bara betala in till Nordeas plusgironummer: 1693923-3

Så. För att sammanfatta den senaste tiden lite kort:

Jag åkte till Kenya den 3 december 2014. Jag skulle då dit för att ha kul med pojkarna i fem veckor. Fem veckor blev sex månader. Jag tog ett års studieuppehåll. Anledningen till att jag stannade var för att pojkarna verkligen berättade för mig att de inte trivdes med vår föreståndare och pappa George. De trivdes heller inte på skolan, och vi alla trivdes minst av allt själva området. Jag insåg att vi inte kunde fortsätta på detta sätt. Grace som startade upp barnhemmet med min hjälp 2010, bestämde sig för att sparka över hela bollen till mig. Hon ville ta en paus, men fortsätta skänka pengar.
Efter mycket om och men, så avskedade vi George. Vilket betydde att det stora barnhemmet som både jag och Grace varit volontärer på- började hata oss. Speciellt mig, eftersom det var mig pojkarna tydde sig till mest. Mest älskad utav vissa, betyder mest hatad utav andra.
Arbetarna på det stora barnhemmet hade nämligen hjälpt oss att anställa George, och hotade mig nu för att vi inte ville ha kvar honom. Flera hot om att jag har haft sex med killarna, bjudit dom på droger, och kysst dom utanför på gator. De sa att de skulle göra allt för att få bort mig.
Detta betydde att jag var nära på att dra mig ur alltihop. Det hade ju Grace redan gjort. Jag sa det till pojkarna, och det betydde att de i sådana fall ville tillbaka till gatan. För det stora barnhemmet sa att pojkarna tillhörde dem, och att de skulle flyttas dit. Men nej, pojkarna vägrade.

Polisen och allt möjligt folk inom "kommun" och socialen blev inblandade. Jag grät inför dem i flera timmar, om hur hemska människor kan göra när en bara vill hjälpa till. Pojkarna intervjuades, och det visade sig att alla ville vara med mig. Jag bestämde mig för att stanna kvar.

På två veckor hittade vi en ny pappa, bror, bästa vän och föreståndare - Justice. Likaså hittade vi drömhuset i dröm området och en superbra skola där jag har väldigt nära kontakt med lärarna och rektorn än i dag. Detta var i ett område tio minuter bort från det gamla, men så mycket finare och renare! En vän till oss, James, fick höra från hans syster som bor i närheten, att huset stod tomt. Vi ringde och knackade på, och fick komma på visning! Det är en som hyr ut det på obestämd framtid för ca 4500 kr/månaden. Det finns el och rinnande vatten i kranar, toaletter och duschar! Rummet har ca 10 rum, stor trädgård och två balkonger. Vi fick även en extra yta där vi kan odla. LIVET/GUD/ENERGIN/ är GOD. Det var väldigt fint och fräscht, och gott om garderober. Detta ligger i ett fint område med stora villor. Ett så kallat "rikt" område. Där människor har egna bilar, hemhjälp och stor port. Mitt emot ligger polisstationen, och en domstol, sjukhus, och affärer- som stänger kl. 20! Vilket betyder att det inte finns något att gå till så sent på kvällarna. Polisen patrullerar även på kvällarna för att se så att det är lugnt. Fem minuter bort ligger grundskolan och gymnasieskolan, och ytterligare fem minuter bort ligger fotbollsplanen.
Hallå, kunde vi få ett bättre läge?! Jag är så himmelskt glad över detta. Och ägaren säger att de inte vill ha tillbaka det fören om ca 15 år. Och då är ju alla pojkar redan vuxna och självständiga! :))

Vi hyrde lastbil för några hundra, städade, rensade och flydde från alla hot en söndag. Vi alla trodde knappt det var sant. Sådan lycka! Förutom att huset, området och skolan kändes helt overkligt bra, så var det ju Justice också. Pojkarnas gamla lärare. Den bästa alla kunde tänka sig. Pojkarna berättade om hur det var han som såg till att alla klarade alla prov, det var han som spelade fotboll med dom på rasterna, det var han som var strängast med också roligast- och den som inte använde sig av en pinne. Det var även han som så många gånger hade bjudit hem pojkarna till sin lägenhet. HAN. Han har blivit min livlina i Kenya. Jag har varit med honom i fem månader och insett att det var tack vare honom som jag sen kunde åka hem till Sverige igen. Det är tack vare honom, pojkarna och några andra ;) som jag har insett att det är i Kenya jag vill bo.
Justice är 25 år, utbildad lärare. Högstadielärare. Han är typ allt. Lugn, rolig, social, skämtsam, organiserad, ordningssam, seriös, respektingivande, kärleksfull, smart, barnslig och har bästa talrösten! Han är en kille av den nya generationen som städar, tvättar, kramas, inte agar, skrattar och gråter. Tillsammans hade vi det verkligen såååå roligt hela tiden. Och har en roligt, vänner och familj på sin sida- så gör det inget att en jobbar 24/7 i sex månader.

Pojkarna blev mycket gladare, allt blev mycket bättre.
Christine som lagar mat, och Winfried som städar är fortfarande kvar hos oss. Vi får se hur länge till, eftersom vi behöver personer med energi och som orkar med pojkarna.

Sen dess att jag kom hem till Sverige i maj har jag haft daglig kontakt med Justice och pojkarna. Det är så värdefullt. Vissa pojkar har telefoner där vi kan använde Facebook och Whatsapp. De har fått gamla telefoner skänka till sig. Det är just därför som jag hoppas på fler. För den kontakten som vi då kan ha, är obeskrivlig.

De flesta av pojkarna ville hellre gå på "dagskola" är internatskola, på gymnasiet. Det vanliga och populära är internat. Men det blev för dyrt, och vi kunde inte längre tillgodoge det. Pojkarna är mycket nöjda, och det känns jättebra. Alla killar förutom en går nu på kommunala skolor, som är det billigaste alternativet. Den smartaste av dem alla, Sebastian, går också på en kommunal- men en internatskola. Han är något utöver det vanliga. Helt magiskt. Så smart. Han vinner alltid alla titlar och blir alltid bäst. Han. Han som har bott på gatan längst av dem alla. I fem-sex år. Gått runt med en plastsäck och sniffat lim varje dag. Jag ber verkligen för denna unga man, som nu är 18 år. Nästa år tar han studenten.

Två killar har valt att lämna barnhemmet, eftersom de inte vill gå i skolan, och vill ut till friheten igen. Jimmy, började jobba som DJ och på en bar. Han skaffade flickvän och ett rum som de kunde hyra. Det sägs att de har barn. Han kom och besökte mig, men luktade alkohol och var inte alls seriös.
Felix som tidigare har lämnat oss, och som jag så många gånger har jagat tillbaka från en soptipp har också valt att gå. Han flyttade hem till sin mamma, men ryktet säger att han är med i en liten maffia som snattar å gör "småbrott". Vårt sista möte var sorgligt. Då han sa hejdå.
Justice försöker ringa honom då och då, men inget svar. Nu i dagarna ska de försöka leta upp honom.

Vi har problem med en kille som snattar ibland. Han tog en dator från mig, och fick därför sitta i poliscell en vecka. En annan kille som inte vill gå i skolan, rymmer- men kommer tillbaka. En annan kille som också har rymt från skolan och stulit en dator ifrån mig, men sedan bönat och bett på sina bara knän om att få komma tillbaka. En fjärde kille har också rymt från skolan ett fåtal gånger- påkommen att ha rökt marijuana och kanske tagit pengar från en volontär. Det är fyra killar som vi har problem med, resten är helt fantastiska på alla sätt och vis. Nästan alla killar har varsin sponsor, och är det problem med just er kille, så har jag redan kontaktat er. Så hör ni inget, är allt bra!

Tänk att det nu bor 23 killar i vårt hus. Och 18 stycken av dem har det aldrig varit något problem med. När jag var där i sex månader, var det två slagsmål.
Hur tror ni det skulle se ut, och vilka "diagnoser" skulle inte alla killar ha- om detta var i Sverige?

Men dessa killar med "problem" utreds, och de har endast en chans kvar innan de tvingas flytta hem till en släkting eller till ett annat striktare barnhem- som finns.

OKEJ. sedan jag kom hem, så har jag i princip jobba hela tiden. För att få ihop slantar till mig och dom. Jag har fått reda på att Grace vill dra sig ur helt och hållet, förutom att skänka någon tusenlapp i månaden. Så från att han skänkt 7000 kr varje månad, till att skänka 1000 betyder alltså att jag måste få ihop ca 20 000 kr varje månad själv.........Ska skriva ner hur mycket jag får in för tillfället. Men som ni kanske säkert redan vet, så är det barnhem helt privat och drivs nu bara av mig, och er. TACK. och det betyder alltså att jag är tacksam för minsta lilla slant. Många bäckar små.....

Nu kommer lite bilder!! så får ni läsa mer i nästa inlägg, för nu tvekar jag på att ni ens är vakna.... ;)PUSS å TACK!