Åkej, då tänkte jag skriva lite här igen efter ca två veckor i huset med pojkarna. Två veckor nonstop. Några små fikapauser här å där, annars är det full rulle mellan kl 7-22. Vi trodde att alla skulle ha lov i tre veckor, men eftersom alla lärare strejkade i januari- då skolan skulle börja, sa fortsatte skolan nu in på lovet- för de som går i åttan. Sju stycken av pojkarna. Dessa sju får endast en veckas lov nu! Och det är denna kommande veckan. Så förutom dessa sju, har alla killar varit i huset dagarna långa i två veckor. Det är underbart, världens liv med aktiviteter, långa samtal och möten om livets spel. MEN också förjävla jobbigt! 17 stycken f.d gatupojkar som nu är tonåringar. Ja, ni kan ju tänka er. Alla vill ha min uppmärksamhet...för nu har Justice och Christine varit lediga en vecka! Det var en utmaning, men ändå gick det bra och vi hade det å kul, mestadels! :) Jag måste många gånger dra igång saker å ting, se till vad som ska göras å hej å hå å hej å hå... De är ju tonåringar, och många gånger lata. De vill ju chilla å softa va, precis som många andra i deras ålder världen över. Men, jag ska ändå säga att de är såå duktiga när de gör det, vilket ändå är oftast, och ja- det blir ju alltid av, efter lite tjat. Jag talar om hur viktig varje person är och hur mycket den behövs i huset, för att allt ska funka. Bor en huset- måste en förtjäna det!
Och jag är en person som inte kan sitta till om jag ser att någon kan eller behövs göras! Så därav är jag aktiv från morgon till kväll... PLOCKA. Nu förstår jag vad min mamma menade när hon sa att det enda hon kunde göra en hel dag var att PLOCKA. Vi var några stycken i vår familj, men tänk er nu att plocka efter ca 25 st..phuuuu...men jag skrattar när jag tänker på det...
Sååå, dagar om denna behövs i mitt liv emellanåt...jag är nämligen hemma hos Marie och Tomas nu igen. I Nairobi, stan. Men dock är jag inte ensam, Makau är här. Och vi har kvalitetstid- vilket också är så viktigt! Igår kom Sebastian på besök efter sin rugbymatch, och idag kom Simon på besök- innan han skulle hälsa på sin mamma när här.
Alla säger de - Im in heaven!
Ja, så här vill jag bo. Vara lärare på svenska skolan, och få besök av mina skitungar då och då......
Nu ska vi ut på stan...detta påminner också då jag under min uppväxt fick egentid med mamma och pappa. Antingen på stan, i köket eller i naturen. TACK.
En oerhört stolt farbror ger dig massor av kramar...!
SvaraRaderaSå härligt att det finns sådana eldsjälar som du!
SvaraRaderaBeundransvärt!
All min respekt till dig!
Solbritt