Klicka eller kopiera den där texten och gå in på sidan, så får ni se en film om hur allt startade för Grace och de första pojkarna. Igår satt jag med Sebastian å kollade in denna film, båda med tårar i ögonen- förändringen i hans liv. Och lille Makau, Mbonge, Gideon, Mutua, Antony, och Jimmy ser ni också. Killen med limmet är Makaus bror...fortfarande fram å tillbaka på gatan....Prisa Grace Kan och livets magi. Killen som blir mest intervjuad är tyvärr redan död. Hoppas ni orkar se hela...
Dessa dagar är jag i Nairobi hos Marie och Tomas (som jobbar här på svenska skolan), Sebastian som går på gymnasiet kom hem till huset i Athi River, under tiden jag var här. Han tog med sig en vän, som även han är fattig och har problem hemma. Jag ville höra storyn och bjöd därför hit dem. Att få egentid och bjuda på god lite speciell mat, det är mycket värt det! Seba fick känna på en ipad för en stund... ;)
När de kom på eftermiddagens så bjöd jag på scones. Tanken var ju att de skulle komma på morgonen...men Nairobis trafik är inte alltid att leka med....
Sedan satte vi oss på balkongen för att äta nudlar och linser med kokosgryta.
Sedan gick vi ut för att slänga sopor. Och hamnade i det stora slumområdet här bredvid, Kawangware. Phuu...livet. Folk som bor hur många som helst i plåtskjul...där det ligger mängder av sopor, blandat med avloppsvatten och regnvatten. Barn leker, djur äter, män som trillar omkring fulla och eldar som brinner.
Jag måste erkänna att jag var lite rädd då vi gick vilse, och kom hem när det blev mörkt. Som tur var hade jag dessa starka och smarta killar med mig.
Det är regnperiod nu. Det regnar var och varannan dag/kväll/natt. Och det är så kallt när mörkret faller på. Tänk alla dessa plåtskjul, där regnet också slår på så hårt och läcker in. Och tänk att jag fick komma hem till en varm lägenhet, med varmt vatten, varm säng och en kopp te.
Livet livet livet....
Några av mina andra killar är uppväxta här. Och för bara någon månad sedan var det här flera unga killar som blev skjutna av polisen- just för att ha rånat. Och en annan dag var det en ung kille på motorcykel som blev skjuten. Våran Christine kände någon släkting till denne, och var på begravningen.
Livet är skört och farligt.
Och mamma, jag lovar att inte ute så igen när mörkret faller på kl. 18.30....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar