Livet...

Även om många av dessa pojkar väljer gatan frivilligt, så är det inte alltid det lättaste...Och det inser de flesta efter ett tag..De flesta vill hem igen, trots fattigdom som leder till brist på mat, vila och utbildning.

Vi mötte många olika gäng.. De bråkar och konkurrerar med varandra...Bråk, stölder, och droger är inblandade. Vi fick höra om en äldre kille som hade dödat en polis veckan innan...hmm..om det nu stämmer.

 

Många av pojkarna på gatan var sjuka. Här sitter vi i väntsalen på en klinik, i väntan på att en annan kille som tog prover. Fem killar hade Malaria, men kunde behandlas och blev bättre. Vi hjälpte Moussa till höger att sen åka hem till sin familj!

Vid hamnen i Dar es Salaam ligger det en stor fiskmarknad och en massa lokala restauranger. Vill man duscha, så ställer man upp några bord som skyddar insynen. Just nu är det Moussa som står där inne.

Här brukar många killar sitta och titta på alla stora färjor som åker förbi.

Om killarna hjälper till att diska på restaurangerna som ligger där vid fiskmarknaden, så får de alltid lite mat, resterna. Det känns skönt att veta, så de inte går helt tomma i magen iaf.

Ibland hamnar de i bråk, och eftersom de inte har råd att ta sig till sjukhuset, blir ärren stora. Det här är 17-åriga Moussas rygg.

Kommer inte ihåg denna killens namn. Men han är 18 år och har många ärr...

Här brukar de sova....Alex.

I samtal med bl.a. Moussa.

Frank, en kille som tagit sig hit från grannlandet Burundi, och Alex.

I samtal med Kico...

Vi stötte på flera föräldrar som letade efter sina barn. Killarna rymmer ibland om hoppet efter mer frihet...Vi betalade bussbiljetter till denna mamma och hennes son för att kunna åka hem igen.

 

Jag och Kico kom Alex väldigt nära. Det började med att han hade en himla tandvärk och inte kunde sova på nätterna. Så vi köpte värktabletter, för att sedan ta honom till tandläkaren. Här sitter han i en tröja som jag fått från någon danselev?! :)

Tandläkaren var 26 år, mycket trevlig och snäll. Alex hade ett stort hål rätt ner i en tand. Tandläkaren ville laga den, men det kände jag blev för dyrt, ca 500 kr. Istället sa jag att det var lika bra att han drog ut tanden för 80 kr. Jag berättade situationen med alla dessa gatupojkar, och att jag hatar att afrikanerna inte hjälper varandra mer. För det finns verkligen de som är väldigt rika. Och jag kan ju inte påstå att jag är det direkt. Så därför slutade det med att tandläkaren lagade tanden gratis!

Efter att tanden lagats, så blev Alex mer sjuk. Han fick Malaria, och fötterna svullnade upp. Han fick medicin. Han fick sova med mig och Kico i vår säng på hostelet. Jag och Alex delade säng, medan Kico sov på golvet. Och varje kväll/morgon masserade jag Alex svullna fötter. Det var fint att kunna ge honom den kärlek och omtanken som jag tror att han aldrig tidigare fått.

Efter flera dagar tillsammans, bestämde vi för att han skulle åka hem till sin pappa. Hans mamma hade lämnat honom.  

Efter att ha inhandlat lite kläder, så tog vi honom tidigt en morgon till busstationen, och satte honom på bussen hem.

Jag, Alex 18 år, och Kico. Alla dessa killar har speciella historier bakom sig. Jag orkar inte skriva allt, men det handlar ju oftast om extrem fattigdom, brist på mat och vatten, inga pengar till skola, alkohol, droger, bråk och konflikter.

Så här kan det se ut när de sover....Här ser ni fyra killar. Abdul närmast.

Varje morgon kan de få bröd och te hos några tyska kvinnor!! De kallar dem "Mama Kisungu". Jag var där och hälsade på.  

  Den svarta fleecetröjan som Adam till höger har, kommer från en f.d danselev.