Hej å Hå...

Jag är ledsen att jag gjorde några upprörda i förra inlägget. Alltid när jag skriver får jag positiva kommentarer från vänner och bekanta, och därför blir det alltid som att jag skriver mina inlägg till just dom, vänner och bekanta. Men såklart finns det också ni som inte känner mig personligen.

Skulle ni känna mig, skulle ni veta att det inte var menat så som det verkade. Jag är absolut ingen rik europé som åker dit med mina översittarfasoner och försöker hjälpa och rädda alla. Att se det på det sättet ogillar jag verkligen också. Jag åker dit till mina vänner, till min andra familj.

Alla de starka relationer som jag har skapat och fått. Efter allt det som jag har sett, kände jag att jag måste göra något. I mitt liv har jag i stort sätt allt materiellt som jag behöver, därför vill jag ge av mina pengar till att andra ska få äta lika god mat som jag, gå i skolan, ha ett boende, kläder och ett relativt bra liv.

Jag älskar Afrika och Afrikaner. Jag har många vänner från många av dess länder. Speciellt i Kenya och Tanzania, där jag har varit mycket. Alltid när jag är hemma i Sverige känner jag saknaden dit bort och till dom. Så jag är verkligen ingen rasist mot denna kontinent, tvärtom. Men just för att jag har denna kärlek till Afrika, så kändes det acceptabelt för mig att skriva att jag även hatar, när alla de rika människor som finns där, inte hjälper sina fattiga bröder och systrar. För det är precis så jag ser det, vi är alla en stor familj som måste ta ansvar med att hjälpa varandra. Göra varandra glada och trygga. Rättigheter och skyldigheter. Och det gäller likaså dina grannar här i Sverige anser jag.

Och ja, fan, jag hatar att det finns rika och fattiga. Vi är väl alla samma skrot och skräp! Hmm..kan väl kort och gott säga att jag hatar denna orättvisa som finns i världen.

 

Blablabla...jag vet att 99.9 % av er som läser min blogg vet hur jag agerar, handlar tycker och tänker när det gäller detta. Men ja, nu fick ni höra lite mer. Självklart är för mig Afrika inte ett land, och ett folk. Världen är ett land och ett folk ;)

 

Nu får ni se lite bilder på några av mina bröder där borta i Mlolongo.

Vackraste underbaraste Simon.

Asså denna bild på Nikasio och Brian. Nikasio till vänster är den yngsta och sötaste av dem alla. Han kan knappt engelska, så vi pratar Swahili. Men mest så bara skrattar vi.

Pojkarna blev så glada över att få titta på en massa filmer på den dator som David skickade med mig.

Ni var ju vänner och sponsorer som skänkte pengar till pojkarna...Här köpte jag skol-strumpor till alla. Som alltid så tackar hur mycket som helst..Ett par strumpor kostar 15 kr.

Fredrick blev så glad för sin Radio som han fick av sin sponsor! Somnade med en varje kväll.

- Ta et kort och visa hur snygg jag är i min uniform!

Makau fick nya shorts av sin sponsor. Hans ena ben är längre än det andra. Det upptäckte jag nu. Först nu, 15 år gammal, kom han till sjukhuset för detta....Hoppas på all hjälp och inlägg...

Sötaste Ronny i sin Scoutuniform...En dag i veckan..

Jag promenerar med Fredrick från skolan...

Grisarna har det gott!

Jag lagade massa god mat till 25 pers en vecka. Gick oftast bra, ibland mindre. hahah..

Snygga Alex i sin uniform.

Ronny går i femman..och är den enda av alla pojkar som inte har en enda familjemedlem...Hans pappa vet ingen något om. Hans mamma dog, och systern likaså. Men ändå har han hopp, är så glad, fin och tacksam....

Vi äter mat...Asså, ni ska se deras stora portioner...jösses...

Fredrick tyckte inte om lunchen i skolan som var just den dagen, så därför gav jag honom 15 kr till att köpa fisk. Och jösses, jo, han stoppade i sig allt detta på kvällen. haha...

Brian går i sjuan. Glad, bråkig, envis och energisk. Har blivit hårt misshandlad halva sitt liv. Märken och ärr på hela sin rygg..

Frukost kl 06.30!