Jag ar full...

av gladje och karlek. tack vare vanner och familj. Ni ar sa fina mot mig, vilket gor att jag kan vara detsamma mot andra. Min familj ar den basta i varlden som alltid stottar och starker. Idag ringde min lillebror och berattade om hur bra de har det i fjallen. Vackra Sverige! Och vackra Afrika.
Men Afrika,. med alla dessa svarigheter och orattvisor. Men anda sadan gladje hos manniskorna. Eller ligger bara gladjen pa ytan. Det ar sa mycket man aldrig kommer att fa svar pa. Sa att grava ner sig for mycket i detta, ar inget vidare bra for hjartat.

Jag sitter pa ett internetcafe i Dar es Salam. Omar, killen som jag hanger runt med, ar och ska forsoka leta upp en liten kille som vi traffade igar. Omar och jag traffades forsta gangen for tva ar sedan. Vi har varit tillsammans varje dag sedan jag kom hit. Han kommerfran Zanzibar. Vi vill att han ska komma till Sverige for att halsa pa. Vi ska nu forskoka soka turistvisum for honom, for andra ghangen,  sa att han en dag kan komma och halsa pa. I morgon har vi tid pa svenska ambassaden har i Dar. Vi vill saklart att han kan komma till sommaren :)

Men ja, han ar nu och ska forsoka traffa en kille, som ska folja med oss till Zanzibar i morgon eftermiddag. En kille som bott pa gatan sedan Oktober.
Det finns SA manga gatubarn har i Dar. Du ser dem inte overallt, de hanger ihop tillsammans pa vissa stallen.
I lordags nar vi hade varit pa stranden lite, sa at vi mat vid gatan. Som vanligt den lokala afrika-maten som kostar ca 10-20 kr. Det kom da en trott kille i 15 ars-aldern som ville ha pengar till mat. Istallet betalade jag maten till honom, sa han kunde ata dar. Agg och pommes. Det ar en mix man ater ofta har.
Killen tog pengarna fran matstallet medans jag gick och kopte vatten. Omar sprang efter och prtatade med honom. Han ville hellre kopa ris, sa att han kunde bli mer matt. De pratade mer.
Killen berattade att han varit pa gatan i 2 dagar. Han kom fran Arusha och hade blivit ivaglurad till storstaden for att tjana pengar. Men ville sa garna tillbaka. Vi tankte att vi kunde satta honom pa bussen dagen efter, men bestamde inget. Omar ville att han skulle visa oss var han sov pa natterna. Han tog med oss och visade.
Vi kom till en stor utomhus-restaurang som lag vid havet. Med en stor scen, dar en grym kille dansade loss framfor publiken. Publiken bestod av fattiga, rika, gatupojkar, gamla, unga. Och jag den enda vita. Alla tittar som vanligt pa mig, ibland jobbigt, ja. Jag skulle iaf inte vilja vara kandis i Sverige!
Omar stod lite utanfor och pratade med massa gatupojkar. Swahili. Det sprak de talar. Nastan inga barn i Tanzania pratar engelska tyvarr. Sa det ar valdigt svart for mig. Jag ar sa himla glad over att Omar alskar barn och vill hjalpa dem.
Han stod dar i ca 30 min och pratade med dem. De andra killarna berattade att den forsta killebn ljog. AStt han hade varit dar pa gatan i tre ar. Sa, man ska aldrig lite pa nagon! Barn ar bra pa att ljuga, for allt handlar om pengar och karlek for dem!
Men...vi bestamde oss for att komma tillbaka dagen efter och traffa alla barnen. Och bjuda pa mat. De berattade att en annan kninna bjudit hem dem till hennes hus, men hon blev ranad av de stora killarna, sa vagade inte gora om det igen.  De far lite mat och hjalp och folk har och dar, men kanner att ingen riktigt bryr sig. De bli avundsjuka nar de ser andra barn ga till skolan.
Vi traffade mest killar. De berattade att tjejerna var pa ett annat stalle, mitt i stan. Som inte var sa farligt vid havet.
Dessa killar tar inga tunga drager sosom bensin eller lim. De roker marijuana for att de ar uttrakade. De samlar plastflaskor sdom de far lite pengar for. Tigger och letar mat tillsammans varje dag. Sover utomhus pa stranden eller i stan. Pa stranden riskerar de att bli valdtagna av aldre killar, och i stan riskerar de att bli slagna och bortforda av polisen som inte vill se dem.
Genom Omar kunde jag prata med dem. De sager att det inte finns nagot positivt med att bo pa gatan, men att de inte fick mat eller karlek hemma, sa de valde att skota sig sjalva istallet. Det enda positiva jag ser, ar att det ar varmt for dem, aven om natten. I Nairobi ar det kallt, kanske darfor de tar lim och tyngre driger dar...?
Men okej, vi bad alltsa kvinnor laga 50 st potioner mat pa sondagen, igar. De fyllde pasar med ris, kott, boner och gronsaker. Detta kostade mig knappt 500 kr. Vi fick tva potioner pa kopet, alltsa kunde vi igar bjuda 52 st gatupojkar pa mat! Halleluja! De fick aven vatten. Och blev sa glada! et kom sa manga. Vi spred ryktet. Vi satt i en stor ring och pratade. Alla fick beratta vad de hette, kommer ifran och deras drommar. De var mycket glada over detta, eftersom de sjalva inte vet vad de andra heter. De kallar varandra Wewe, vilket betyder Du..
Vi spenderade hela dagen med dessa killar. Tyvarr hade jag inte tid till att ga till kyrkan, men det var det anda vart.
De ville alla bort fran gatan, och hoppas pa att borja skolan snart...
Men hoppet om att lokal-befolkingen ska hjalpa dem finns inom mig! Det finns anda hopps hos dessa barn. De var inte hopplosa. Och jag ser folk som hjalper dem, som ger en slant hit och dit, och lite tid, och lite mat.
Men en av mina drommar ar att ha ett stort hus pa Zanzibar. Dit jag kan ta alla dessa barn. Anstalla folk som vill jobba med dem, volontarer. Skola, mat, lek, karlek och trygghet. Zanzibar ar anda en trygg och sa vacker plats. Sa dit vill sakert manga komma och halsa pa ;)
Ska jag satsa pa att samla in en massa pengar och bygga ett hus pa Omars pappas gard...det vore la nat!
Men inte ska jag glomma barnen i Mlolongo, de finns alltid i mitt hjarta. Speciellt pojkarna pa Courage House.

I morgon efter ambassaden tar vi farjan till Zanzibar. Dar sk ajg forsoka vila lite i knappt en vecka. Den lilla killen Samir, som Omar just nu ska forsoka traffa, kanske vi kan aterkoppla med sin familj som bor pa Znz.. Vi far se!

Hoppas ni har ork och lust att lasa det jag skriver. Och biler kommer nar jag kommer hem till Sverige. Ta hand om er dar borta, och var tacksamma till den sang du sover i kommande natt!

KRAM till er!