Bilder..?!

Sitter hemma i Malmö och kollar på programmet Uppdrag Granskning från i onsdags. Programmet handlar om barnfattigdomen i Sverige. Titta på de, intressant. Det väcker många funderingar.

Finns det fattiga barn i Sverige? Ansvarar inte vårat välfärdssamhälle för det? Så att barn åtminstone har mat, kläder, hyra, och lite därtill?

 

Det är något jag ska prata med min tjej-grupp om idag. Varje fredag träffar jag en grupp tonårstjejer, som behöver lite extra stöd och uppmärksamhet.

 

Jag kom hem till Sverige för några dagar sedan. Det är omtumlande. Jag vill åka tillbaka..Till Omar och till barnen. Till värmen. Samtidigt älskar jag Sverige och vintern, så det är lite snurrigt i mig.

 

Jag hade en helt otroligt fantastisk resa..Jag känner mer glädje och kärlek i mig för varje gång som jag rest. "Att resa är det enda som kostar, men som gör dig rikare"

 

Har ni tid och lust en dag, så får ni hemskt gärna följa med mig till Afrika en vacker dag..

Nu är drömmen, tanken och planen att jag ska åka tillbaka i juni. Hälsa på Omar och pojkarna. För att sedan åka tillbaka til Sverige med Omar i juli. Och så stannar han i ca två månader. Beroende på hur det går för pojkarna.

 

Omar bor alltså tillsammans nu med 3 pojkar. Pappa Said, och pappans flickvän Farida. De bor på en gård, på norra Zanzibar, i en by som heter Kiwengwa. Ca 4 km där ifrån ligger stranden, och en skolan. I skolan går nu pojkarna. Den kostar 50 kr/månaden.

Varje dag måste barnen ha med sig matsäck, och sitt egna material -såsom pennor, skrivböcker, läroböcker mm. Vi köpte skoluniformer till pojkarna. Linne, T-shirt och byxor.

Linne - 15 kr, T-shirt - 25 kr, Byxor - 30 kr.

Dessa barn ska ha mat varje dag tre gånger. Te på morgonen och gärna någon brödbit. Vad maten kommer att kosta får vi reda på när den jag köpte innan jag åkte, tar slut.  

Till skolan åker de Dala-dala, som är kollektivtrafiken. Den kostar ca 5 kr/st.

De har gratis rent vatten som de kan hämta 1 km bort. Men för att det ska bli smidigare för dem, så tänkte jag betala så att de har en egen tank på gården. Det kostar ca 1200 kr. Och räcker tills den går sönder.
Ibland tycker jag även att de ska kunna göra något roligt. 

 

Det är alltså nu tre pojkar på gården, som bor i ett eget hus. Vi har betalt grejer för att laga huset, så att de kan bo där utan bekymmer. Självklart så har vi köpt till massa grejer som de ska kunna ha i sin vardag. Såsom - tandborstar, tvål, hinkar, fritidskläder, köksredskap mm.

Tre är inte det bästa antalet, då det ofta kan bli två mot en. Därför ska Omar se om han kan hitta Salums vän som fortfarande är på gatan. Eller den 7 åring som vi mötte.

 

Detta kostar mig pengar. Eftersom jag samtidigt hjälper till att försörja barnhemmet i Kenya. JIA Courage House där 18 pojkar nu bor. Varje månad skickar jag några tusen dit. Och samtidgt nu några tusen till Omar. Jag kommer jobba skiten ur mig denna vår. Så vet ni jobb här i Malmö, så hojta!

Självklart får ni andra hjälpa till. Jag talar om exakt vad pengarna går till. Och blir det pengar över, så tar vi hand om fler barn.

Jag har fantastiska föräldrar som stöttar och hjälper! Så detta ska nog fungera med lite jävlar anamma! OCH, Victor, en fantastisk person har valt att skänka massa pengar. Vilket gjorde detta uppdrag hos Omar möjligt. Jag kommer att använda hans pengar då mina egna inte räcker..Hur mycket det var han skänkte vågar jag inte säga, eftersom jag inte har kommit in på min internetbank sedan resan...Men hans julgåva har gjort mig lycklig minst sagt!

 

Min dröm som jag hade lite innan och under tiden jag var i Afrika har lite gått i uppfyllelse! Vi har kunnat ta hand om några av de gatubarn som fanns i Dar Es Salam.

Och jag vet, det är sjukt att jag som lilla privatperson gör detta. Istället för Afrikas folk och ledare. Men vad tusan gör man när man ser alla dessa trasiga liv?

 

Nu kommer bilder från den gård som Omar bor på. Och nej, jämför inte med någon bondgård i Sverige precis, haha.


Hmmmm....Bilderna verkar inte vilja komma upp....håll till godo...hmmm....



Eftersom jag skrev detta inlägg tidigare idag, väntandes på att bilderna skulle kunna komma upp, får jag dela med mig av annan information istället.

Tjejgruppen på skolan talade om att de inte sett några fattiga barn som inte haft tillräckligt med kläder eller mat. Bara i andra länder.  Likaså rektorn och områdeschfen. Det är ju deras plikt att anmäla til socialen, och då måste hjälp fås.
Jag anser att det handlar om "fel-prioriteringar" hos familjer som inte har råd med mat och kläder. Eller t.o.m inte en liten slant till skolresan.
Men det finns en stor skillnad på folkets inkomster, dock inte som gör det omöjligt till utan kläder och mat.

Ska kolla på Debatt i helgen och se om jag kan bli något klokare.