Skolan i mitt hjärta.

Jag menar Ängarydsskolan- som är min gamla högstadieskola. Det var bland annat där som allt började. Jag såg hur den överblivna maten på skolan bara slängdes. Mina tankar gick då till alla de i världen som inte kan äta sig mätta. Jag började tänka på Afrika. 

Jag testade på "afrikansk" dans, och blev mer intresserad av kontinenten. 

När jag sedan började gymnasiet fick jag vänner från Eritrea, Afrika. Vissa av dem var grymma på dans, och jag ville verkligen åka dit.
Och så blev det när jag några år efter studenten hittade en folkhögskola som tog mig till Sydafrika. Jag var fast. 

Jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän och drog denna gång till Kenya. Och blev fast ännu mer. 

På den vägen är det. 

Värmen, dansen, musiken, glädjen och enkelheten som finns hos så många människor där. Färg, konst, mode, frukt och grönsaker. Naturen och havet. 

Och sen allt det hemska och sorgliga som leder till att det finns gatubarn. Fortfarande. Ca 60 000 i Nairobi. 

Barnhemmet som jag har hjälpt Grace att driva i över fem år. Min stora och största roll där. Tiden har varit fantastisk, men också så jobbig. 

Ängarydsskolan- som har samlat och jobbat in pengar till mig två år i rad. Och nu det tredje. Kan inte beskriva min tacksamhet, som framförallt går till den engagerade personalen Anna och Bodil. 

Under påsk fick jag komma till skolan igen för att prata om mitt engagemang och liv i Kenya. Också för att peppa ungdomarna till att allt går i livet, bara vi kämpar. 

Jag älskar att få prata så. Skulle vilja göra det på heltid, tillsammans med att få vara skolpolitiker, rektor, lärare, dansare och yogalärare. haha. 

Så, i juni nu ska skolan jobba in pengar på "operation dagsverke" som de kallar det. Eleverna testar på att jobba under en halvdag och tjänar då lite pengar till ett gott ändamål. Courage Childrens Home!

Pengarna kommer att gå till skolavgifter som inte är betalda, till hyror som inte är betalda och säkert lite mat hit och dit.  Jag åker nämligen dit på lördag, med min bror! Det ska bli så spännande. Några av pojkarna kommer och möter mig på flygplatsen. Jag ska bo på hostel. Sen får vi se vad som händer. 

Jag är så glad och lugn. Allt kommer att bli bra. Tack. Tack. Tack. Kärlek 

Så här skrev en av lärarna om mig efter att jag hade pratat på skolan. :) :) 

Måste bara dela med mig av samma kväll. Jag var ju hemma i Tranås. Min mamma engagerar sig i nyanlända kvinnor. Jag var där i kyrkan med dem och dansade loss. Åh så kul i hade. 

Det finns inte mycket som gör en gladare än att få glädja andra. 

Puss!