Det råder torka här just nu. Förlåt. Men har inte så mycket ork till att skriva.
Grace var på barnhemmet och besökte det under någon dag, veckan innan två av våra pojkar dog.
Hon skickar ut ett mail där hon skriver att jag inte längre borde vara en del av barnhemmet. INGEN vet varför. Alla killar och Justice och flera därtill är i chock. Inte minst jag, som har sett hur bra pojkarna mår och hur vi i princip är det bästa barnhemmet jag kan tänka mig. Vi tror alla att det handlar om avundsjuka. Och eftersom det är hon som står på pappret för registreringen som skedde får några år sedan- har hon all makt.
Hon vill själv inte ha någon kontakt med mig, hon har skrivit till andra hur hon räds mig.
Justice och pojkarna säger att jag är deras allt, och vill inte va på barnhemmet om det inte är jag som sköter det. De känner knappt Grace längre, eftersom hon inte har spenderat tid där på senaste, och inte haft någon kontakt alls med oss. Jag trodde hon mer eller mindre hade lämnat- men nejdå! För några veckor sen kom mailet och smällen, och dödsfallen. TJOHO! och något av det mest komiska var, att i inläggen precis innan det skrev jag om hur lycklig jag var. haha. tragiskt.
Önskar jag kunde skriva allt öppet, men vågar inte riktigt. En kan aldrig veta vem som står bakom ens rygg och lurar. De flesta kenyanerna som jag känner i relation till killarna tänker bara på pengar. Därför blir allt väldigt svårt, och speciellt när jag är miljoner mil bort. På ett sätt vill jag helst av allt bara lämna för gott. Men nej, det går ju inte när killarna VARJE dag skriver om att jag är deras ALLT. Fi Fan. Hur hamnade jag här.
Så Grace vill inte ha med mig längre. Därför ska jag ju heller inte skicka pengar tänker jag. Jag vill ge henne chansen till att visa att hon kan sköta det själv- och skulle bli lycklig om hon kunde sköta det själv! Det hade varit drömmen. Då skulle jag slippa ta allt ansvar och alla beslut, och bara komma dit lite då å då för att hälsa på å sprida glädje och hopp- som jag helst av allt bara skulle vilja göra.
Men hennes pengar räcker inte långt. Och just därför skriver ju killarna till mig att de är hungriga hela tiden. Lärarna skriver till mig hur dåligt de mår, och att skolavgiften inte är betald.
Grace svarar inte på mina mail.
Jag har skickat pengar till min kille Paddy, som köper mat till dom. Han säger också hur sjukt det är.
Det är en sorg just nu på barnhemmet. Inte nog med att Grace kommer dit och tittar en dag- och inte ens pratar med killarna, utan sedan också ger oss detta besked.
Jag fattar lika lite som ni.
Och jag funderar nu på hur jag ska kunna kämpa vidare för dessa oskyldiga liv som jag känner att ingen bryr sig om.....
Lycka är att en tysk kompis, Lisa, ska åka dit på måndag. Hon står helt å hållet på "min sida", och ska sedan uppdatera Grace om hur killarna mår- på Grace begäran. Helt sjukt, "min sida"- kämpar vi inte alla tillsammans?! Sjuka värld. Sjuka rika Nairobi, med ca 60.000 gatubarn som ingen tar hand om. Och sen kämpar emot och snackar skit om de som försöker göra något - Sen bråkar de som försöker göra något. AH!! Finner inga ord för detta just nu. Men jag kommer gå igenom detta med seger och stolthet oavsett. Allt som jag redan gjort för pojkarna har nog redan räddat deras liv och gett dem styrka och hopp. Och tack vare Paddy och hans familj . Och Justice, och James och läraren Veronica. Jag kan ta mig igenom allt också just för att jag har kontakt med killarna hela tiden....
Starta aldrig eller ge dig in i ett barnhem för mycket, det kommer vara en hård kamp du driver för barnen som egentligen verkligen behöver din hjälp....För mig har det varit värt allt, men så jädra svårt!!
TACK till alla er som skänker. Jag sparar varje krona, skickar ner när mat inte finns, och hyran. Vill helst inte att de ska bli hemlösa oavsett Grace allt motstånd. Och TACKTACKTACK till alla er som satte in en extra summa till begravningen!! Fick in allt vi behövde, och lite därtill! TACK! ni är fantastiska. Och JOHAN!!! som fick 4800 kr på sin födelsedag för att ge till oss. Ta efter hans idé!! :) :) :)
Okej, för att minnas Felix på bästa sätt vill jag visa den dansfilm som Mimey filmade förra året...
Och....det som inte dödar en gör en förhoppningsvis starkare!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar