Mitt under danspasset så ringde min mobil, jag stängde av så att det inte skulle störa, men några av barnen såg på en millisekund vem det var.
När dansen var slut, berättade jag för barnen att jag skulle träffa en vän. Varav flera stycken av dom sa - Är det Nouza?? För ja, det var ju han som hade ringt.
Helt sjukt, vilken koll dom hade! Och så är det verkligen med många barn. De har koll! Det gjorde att jag tänkte på allt annat som alltid vuxna försöker dölja för barn, men som barn redan fattat för länge sen. Tankar, känslor, vad det pratas och bråkas om....så ja, varför försöker så många dölja så mycket för barn egentligen...Vissa saker självklart, men inte alls så mycket som oftast gör, tror jag...
Barn är smartare än vad vi många gånger tror...Och det där telefonsamtalet gav mig ett så tydligt bevis på det....
Flyktingkrisen och alla krig här i världen. Och nyheter på både radio och TV, gör att problemen på mitt barnhem blir väldigt små. Och faktiskt så har vi inte så stora problem där. Det enda är ju finansieringen, hur vi ska få alla killar att ta studenten, och sedan försöka hjälpa dom lite efter, för att få jobb o.s.v. För det är första målet, de ska ta studenten, sen får vi se. Och det vet de om. Efter studenten så ska vi hjälpa dom att flytta hem till någon familjemedlem, som faktist får börja ta ansvar. Familjerna vet om att jag ska hjälpa dom med utbildningen. Men sen får vi som sagt se.
Drömmen vore att de kunde få bo i lägenheter sen, några tillsammans. Börja någon kurs, universitet och sen få jobb...och familj.
Och ja, som ni förstår behövs det alltid pengar till detta. Och en pengastress finns ju alltid i mig, trots att jag ändå är väldigt lugn, och förlitar mig på Gud, högre makter, energier eller va vi kallar det.
Så utöver pengastressen, så är det inga andra problem just nu. En av killarna har väldigt dåliga betyg, så han kommer inte in på någon gymnasieskola. Han har därför gått en datakurs, och kanske ska börja på en matlagningskurs nu, tills dess att vi hittar ett gymnasiums som kan ta emot honom...
Självklart finns en liten stress i mig, att mannen som äger huset- en vacker dag ska säga att vi inte får bo kvar....
Så jaaa...ni som kommer in å läser här då och då, får mer än gärna hjälpa till med en slant. Eller kanske har ni vänner eller vänners vänner eller familj å släkt som har någon hundring över varje månad- så får ni mer än gärna be dom sätta över på Nordeas plusgiro 1693923-3
pusskramtack å godnatt!
förresten, ska berätta lite om min resa till Jerusalem nästa gång.....underbart å hemskt på samma gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar