upp till sång!





Makau i den gröna tröjan som står lite bakom vid husväggen. Och ni ser honom på bild i ett tidigare inlägg.
Detta är en av mina bästa vänner Paulines fadderunge! :)

På besök i Makaus hemby utanför Matchakos. Ca 4h bort från barnhemmet i Mlolongo.
Joseph Makau. Han är 15 år och går i 6an. Han har bott på gatan i drygt 2 år, innan han kom som 13 åring till Mlolongo, och hittades av George och Grace. Han har varit med från början, då barnhemmet öppnades upp 2010.
Han är en av de bästa. Alltid glad och sprallig. Skämtar, är aktiv och har en massa energi. I Sverige kanske det skulle kallas ADHD. (Gillar ju inte alla dessa diagnoser hit och dit, jag har säkert också allt och lite till) Han är hur härlig som helst. Klarar av skolan galant, men gärna sitter han och gör armband undertiden som läraren undervisar.
George som är föreståndare på barnhemmet berättar att det är Makau som han gärna först presenterar för gäster och besökare :)

Här gjorde jag ett hembesök tillsammans med honom i hans by. Så vackert. Nästan på toppen av ett berg, typ. Hans mamma är ca 32 år, och har fött 7 barn. Makau är äldst. När det inte fanns något att sova på, och nästan ingen mat, bestämde han sig för att ge sig av. Innan dess hjälpte han sin mamma då och då med att plocka kaffebönor. Det får man ca 20 kr om dagen för. Ett mycket tungt jobb.

Nu bor här alla hans 6 syskon tillsammans med hans mamma och farmor. Andra släktingar bor runt omkring. Pappan är iväg och jobbar på en odling, jag har inte helt koll. Men pengarna han får där, går åt till mat, och säkert endel öl och cigaretter.
När jag kom på besök, blev de hur glada som helst. Men av alla de möten som jag har varit med på, så är det inget vidare kärt återseende. Det kanske är kulturen. Man visar inte så mycket glädje och omtanke när man ses. Utan de är mest glada över att jag som vit är där.
Jag vet inte hur det är generellt, men detta är min erfarenhet i alla fall.

Innan vi gick, gav vi dem maten som vi hade med, och bestämde att barnen som sov direkt på marken skulle få två madresser.
Makaus 2 år yngre bror, Monayo, bor återigen hemma, efter några år på gatan. Sist jag mötte honom, var han helt hög på lim. Nu är han fri från den drogen. Men han går inte i skola. Så jag hoppas att vi kan hjälpa honom.