Julia: Fotboll är livet....och sopor

Fotboll är livet för så många killar...ojojoj...Både här i Malmö, Mlolongo, och Kiwengwa. Alla i hopp om att de ska lyckas, precis som Zlatan. Pojkarna på barnhemmet i Mlolongo vet alla vem han är. Att höra om deras drömmar är fantastiskt, samtidigt försöker jag förmedla att det är viktigt med fler en bara en dröm, fotbollsdrömmen.

Men denna vecka, i måndags, blev pojkarna i Mlolongo glada. En bakant till mig, Frida, skickade med Tomas massa fotbollsskor och fotbollsstrumpor, som han skulle ge pojkarna. De blev superglada, av det jag har fått höra från både George och Marie.

Marie och Tomas är ett svenskt par som jobbar på svenska skolan i Nairobi. Mlolongo ligger ca 30 min utanför staden, om det inte är trafik-kaos vill säga.

Genom mig har Tomas och Marie fått kontakt med pojkarna. De åker dit, bjuder hem dem och söttar med pengar. Helt fantastiskt, jag är så tacksam över detta sammarbete! Det betyder att jag kan sätta över pengar till Maries svenska bankkonto, utan några kostnader, istället för att betala 200 kr när jag sätter av det till barnhemmets egna bankkonto.

Marie och Tomas har en blogg där de skriver om sitt liv i Kenya. www.tomasmarie.blogspot.com

Läs gärna! Jag blir så glad och inspirerad. En av mina drömmar är att också få jobba på den skolan en vacker dag.

Lite bilder från deras blogg när de överlämnade grejerna.

En glad Simon tillsammans med sina kompisar som provar.

Nu har pojkarna ett långt lov, fram till början av maj. De spelar tydligen fotboll nästan varje dag. Men igår, fredag, så hade de en sop-städ-dag! Jag tjatar om hur viktigt det är att ta vara på moder jord och vår miljö. Så igår tog pojkarna på sig sina gummistövlar, skitiga kläder, verktyg, och började städa i området. De var ute mellan ca kl 08-14. Det har regnat mycket där, och även vid tillfället, så det var mycket tungt och blött. Dessa killar är så starka! Riktiga kämpar, som aldrig ger upp. Jag längtar så till jag får träffa dem, och krama om dem i juni.

De städade och samlade ihop soporna i säckar, som de sedan lämnade i stora containers, som förhoppningsvis sop-bilen kommer och hämtar snart. Min plan är att jag i juni ska kolla upp vart soporna tar vägen efter containern. Och sedan försöka se hur man kan få fler sopbilar att komma oftare.

Efter allt städande, så åt de gott. B.la Pilau, som är kryddat ris med kött och grönsaker. Och läsk.

Som tack för detta, får de 20 kr, för varje säck som de fyllt. Pengarna sparas på ett konto som de sedan får använda den dagen de ska betala sin gymnasieskola. High School/Secondary School/Boarding School. Vi gör alltså två flugor i en smäll. Tar hand om miljön, och samtidigt tryggar deras framtid!

Detta känns så bra. De verkligen uppskattar det. De flesta killar samlade ihop till 9 säckar var. Grymt! 20x9 = 180 kr. De har alltså på en dag samlat ihop vad det kommer att kosta en månad på gymnasiekolan.

1 dag i månaden hoppas vi på denna dag! Samtidigt som de också ska sprida denna dag vidare, för att få med sig fler.

Tillsammans har jag även med mig Baobab Festival, som hjälper till och stöttar.

Tusen tack!

Jag hoppas på fler sammarbets-partners...tips? :)

Som ytterligare ett tack för denna dag, och för att ge dem glädje i livet, och lusten till att leva, vill jag hitta på något roligt för dem att göra en dag så småningom. Eftersom de har ett långt lov nu...

Tips på vad det kan va? :)

Min farmor driver en loppis, och skänker mycket pengar varje månad. TACK!

Och tack till månadsgivare. Jag ska skicka er ett litet häfte så småningom!!:))

Inga pengar går till spillo!!!

Okej, nu kommer bilder!!

Så här dagen efter är de tydligen väldigt trötta, jag har ju kontakt med George nästan dagligen.