The way to go....

Asså, Det är inte det smidigaste för en afrikan att få visum till Sverige direkt, turistvisum. Omar och jag skildes åt för tre månader sedan, den 19 mars. Sen dess har vi pratat i telefon flera gånger i veckan. Jag försökte verkligen att inte elda på min låga som brann för honom , men tillslut efter en intensiv månad tillsammans, gick den inte att släcka. Vi bestämde för att försöka ses igen. Eftersom att det är regnperiod på Zanzibar nu maj-augusti, där han bor, så ville vi ses i Sverige denna sommar. Jag började med att skriva ut och fylla i papper från migrationsverkets hemsida. Inbjudan för mig, och besök för honom. Samtidigt skickade jag kopior på mitt pass och körkort. Eftersom jag var helt pank, står mamma för kostnaden. Hon var tvungen att skriva på och skicka lönespec. Det tar ca 2 veckor att skicka posten. Omar fixar ett internationellt pass så länge. Han går till svenska ambassaden i Dar es Salam när post och pass har kommit. De förklarar att han måste lämna sitt jobbintyg och preliminärboka flygbiljetter. Likaså försäkring. Jag måste även skicka ett personligt brev. Jag fixar brev och försäkring. Han bokar biljetter. Jobbinyget åker han tillbaka till Zanzibar för att hämta. Han har inga pengar för att ta färjan tillbaka till Dar, som ligger på fastlandet. Jag säger - du måste fixa detta! Han träffar då en vän till hans syster, som han kan låna pengar av. Denna vän känner en kvinna på ambassaden, så de tar sällskap dit. Omar lämnar mitt mailade brev och försäkring, och sitt intyg. Kvinnan på ambassaden tackar och tar emot allt. Säger sen att jag måste han skrivit under mitt personliga brev, och skicka min mammas pass-kopia. BUT - I Will do you a feyver,(tjänst?) I give you the visa now, and on monday you will give me the rest, ok? Jaah!! Så där har ni historien. Det tog ca 2 månader allt som allt. Jag har hört folk som fått avslag, som fått vänta i ca ett halvår, som väntat några månader, och några som bara väntat i några dagar. Så ja, man kan aldrig veta! Ska dock ringa till ambassaden imon och dubbelkolla! Jag är försiktig och rädd om mig, jag lovar. Men hur kan man få veta något här i livet, om man inte vågar prova? Jag är inte naiv, men jag tror på kultur och människomöten, istället för kultur och människokrockar. Jag ser fram emot allt väldigt mycket, och drömmer om att få dela livet med denna man. Han ringde nyss. Vi är såå glada. Men att det ska vara så mycket enklare för mig att resa dit, och att man helst nu som i Omars fall ska känna någon... Ikväll ska jag dansa loss till Maher och sousou Cissoko, då kommer jag nig vara i en lycklig transstund. Där har vi också ett unikt människomöte. Tack Sofia, för fantastiska dagar. Jag älskar dig så.